Klokt ...
Egentligen är du inte ett dugg konstig. Vi matas dagligen med reklamkampanjer, snygga kroppar i tv, på reklampelare, i tidningar osv. Det är på bilagan näst intill dagligen hur man på endast 2 veckor får magrutor (det roliga är att det verkar inte vara skillnad på vad man har för utgångsläge). Reklam och ideal påverkar, och du är inte ensam om att vara påverkad. Samtidigt är det "fult" att ha åsikter som att det är fult att vara tjock, eller att man tycker typ victoria beckham har snygg kropp. Det är på något sätt inte accepterat i samhället. Iaf inte att visa det öppet. Men, om du läser på kommentarerna på exempelvis aftonbladets hemsida under en artikel om någon överviktig så ser du hur många det är som faktiskt tycker illa om övervikt och dessutom är elaka när de uttrycker sig. Det är lite som att alla vet att det inte är ok att supa sig full på julafton för att det finns barn omkring. Men många, gör det iaf. Man säger en sak, för att det är så det "ska vara", och det är inte säkert att det faktiskt är så man tycker och känner. Att du känner dig attackerad av det kroppsideal du tycker är snyggt är för att du går emot det som är allmänt accepterat. De är helt enkelt "för smala". På samma sätt skulle en person bli kritiserad om de älskade riktigt tjocka individer och talade om det.
Detta är bara hur jag tror att det funkar. Men det känns logiskt. Vad tror du?
Ha det bra
Hej!
Jag har läst tidigare inlägg och kommentarer kring din vikt, mathållning och träning. Många uttrycker oro kring din självbild och hur detta påverkar din dotter. Att du själv skriver att du är lite överdriven tycker jag är bra! Det är INGET fel i att vilja ge sitt barn en hälsosam uppväxt med bra mat och uppmuntran till motion och aktivitet. MEN, extremiteter är heller inte bra. Lagom är bäst har jag hört. Exempel: Att bara ge sitt barn snabbmat med mycket socker och fett, och dessutom äta det själv, ger varken god hälsa eller en bra förebild. Att ALDRIG äta godis, träna miljoner gånger i veckan och uttrycka ett missnöje med sitt utseende är heller inte särskilt bra. Du äter visserligen godis och sånt, men uttrycker en grav ångest efteråt. Jag vet inte hur mycket av detta Nellie märker, men självklart påverkar det henne om hon ser det. Att hålla sig till godis i måttliga mängder en dag i veckan, eller vid speciella tillfällen, röra på sig genom daglig motion och lite tyngre pass 2-3 gånger i veckan är bara hälsosamt för det fysiska såväl som det mentala. Ingen mår bra av att inte röra sig, alla borde röra på sig så, men att fastna och bli för extrem är inte heller bra. Ett tag tränade du upp till 7 pass i veckan, och promenerade en timme eller mer dagligen.. och det är som du säger, lite överdrivet. Försök ta det med ro att du inte kan träna så extremt mycket som du vill. Du har något så mycket viktigare: Hälsan, en fin dotter, en bra kille, ett hus och ett arbete. Att gå runt och oroa dig för att inte hinna träna så mycket gör att du går miste om den glädje du har i livet. Dessutom är du SÅ mycket vackrare än du ger dig själv cred för.
