Hur ska man nå fram ?

Jag vet inte vad jag ska göra ?
Jag når inte fram till Nelly och kunna kommunicera med henne och de gör mig så frustrerad ..
Säger jag Nelly sluta skrik när du pratar för klockan är jättetidigt på morgon, då skriker hon liiite högre.. Säger ja inget så fortsätter hon ändå .. Hur gör ja då ?
Säger ja Nelly dax att städa, Ne då kan hon inte städa och de blir ett jäkla liv. Grin och skrik .. All mat ja lagar tycker hon är äcklig och hon äter verkligen inte . Sen är hon hungrig och vill småäta och ja försöker att stå på mig men man vill ju inte att hon ska behöva lägga sig hungrig ..
När de är dax att sova är jag den dummaste mamman i världen och hon vill bara vara hos sin snälla pappas som är världens bästa pappa .. Jag vet också att hon inte menar de så men är jäkligt drygt att höra de . Och att man alltid ska bråka på kvällarna vid läggdags .. De ger mig så dåligt samvete när hon väl somnar .. Hon testar mig på allt och ja känner att ja inte räcker till och många gånger vill ja bara sätta mig ner och gråta för ja kan inte vara den där perfekta och pedagogiska mamman som alltid pratat lugnt och tydligt med mitt barn . Ja har försökt de med men då lyssnar hon inte för fem öre . Höjer ja rösten börjar hon gråta och de vill ja inte heller, vill inte göra henne ledsen .!
Hon kör med allt och pekar, hon kan inte ta upp något om hon tappar, då ska ja göra de annars skriker hon rätt ut ..
Hon kan inte ta på sig täcke själv då måste ja bädda henne hela tiden de räcker inte med en gång utan minst tio gånger ..


Jaja söndags problem .. Eller vardagsproblem ...


Kommentarer
Postat av: Ida

Jag tror du är en jättebra mamma Erica! (Jag ha ju bara träffat dig utan dotter men jag tror verkligen det). Det kan inte vara lätt att vara lugn och pedagogisk också, och egentligen, det kanske bara är sunt att barnen får se att ens mamma inte är så perfekt och lugn och sansad hela tiden? Att mamma också har känslor och behov? Kanske det är det kommande syskonet som ställer till det lite, eftersom hon är van att ha dig för sig själv. Jag minns själv att det var lite konstigt att mamma skulle få ett till barn när jag var liten (har ju tre yngre bröder så..). Det blir nog bättre! :)

2013-03-17 @ 12:47:50
Postat av: Anna

Det kanske är mycket som varit och är för din dotter. Varför provar du inte att inte göra som hon vill med allting, jag tror inte att det kommer bli bättre om du inte gör nåt åt det. Barn vill ha och behöver ha gränser det mår dom bra av, då känner dom sig älskade, bekräftade och behövda.

2013-03-22 @ 17:19:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0