Rädslan för att misslyckas ...

Hur kan den va så himla stor?
Och va gör de om de går dåligt på en löptur, inte behöver hela ens värld rasa då eller..
Man får ha usel tid ibland..
Man får känna att idag va kroppen inte på topp efter en veckas sjukdom med över 40 graders feber ..
Man behöver inte ha personbästa jämnt..

Men jo heter man Erica Jönsson så ska man ha allt..
Man ska ha personbästa varjegång man springer..
De ska alltid kännas lätt..
Fattar inte hur man kan ha så höga krav på sig själv när de gäller träning..
Och en enorm rädsla för att misslyckas..
Man måste misslyckas för att lyckas..
Men egentligen, är de ett misslyckandes bara för man får en dålig tid??
Aa enligt mig så är de de..
Jaja kan grubbla dessa tankar i evigheter..

Som ni kanske fattar så har ja vart ut på min första löptur idag efter min dunderförkylding som ledde till ingen träning på över en vecka..
TOg mig typ inte ens ur sängen..
De gick juh sådär med den löpturen..
HAde tanken på att ge upp och promenera istället, tur man ha rne vilja av stål så de vart inte så ...
Fast nu när ja mätte upp sträckan så va de typ 9 km och ja sprang de på 45 så kan inte vart så himla uselt endå för att precis vart sjuk..
Men de va nog för kroppen kändes så tung och att ja stod still och trampa luft..
Jaja nu har ja hittat en sträcka på typ 1.5 mil som är bar asfalt typ..
Men ja sprang bara 9 idag för hämta upp min prinsessa hos Andreas..
Promenera sista biten :)

Imorgon åker ja till gbg..
Som ja längtar..
helgen kommer bestå av otroligt mycket kärlek,god mat, trevligt sällskap, shopping,träning,film,mys osv..
Precis som de ska vara..

Forövrigt har ja rätt bra arbetskamrater, trots att ja kan få dåndimpen på vissa ibland :) hahah!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0